I ♥ Gbg

+  

Vad jag verkligen älskar Göteborg dagar som denna. Det är soligt och varmt och den grå vintern har gått över till en grön vår. Skinnjackan, conversen och solbrillorna åker fram i takt med att uteserveringarna öppnas. Jag känner på mig att detta kommer att bli en underbar vår med en efterföljande, ännu bättre, sommar. 

Har ni inte varit i Göteborg på sommaren tycker jag att ni missat något. Gatorna fylls på med turister, band kommer och spelar och man kan ha picknick i slottskogen med alla vänner. Ta färjan ut till några av öarna.
Åh, vad jag vill ha 25 grader, shorts och sommar!

Ska ni komma till göteborg och bo i sommar? Eller bor ni kanske här?



Ett stort frågetecken

+  

Anledningen, det stora anledningen till att jag inte bloggar stavas: P L U G G. Det är bara för mycket nu. Jag kämpar igenom kurserna och imorgon börjar två till. De enda som gör att jag tycker det är okej är att det är vår, men nej. Nu har det börjat snöa igen och det lägger sig t.o.m. Varför kan inte bara våren komma och stanna kvar så att man man kan bli lite piggare? Det är så mycket lättare när man kan vakna och solen skiner ute.

Det ska bli så skönt att åka bort under påsk och jag hoppas att sommaren har kommit hit när jag väl kommer tillbaks. Att snön inte kommer täcka marken i maj, men om ni frågar mig så skulle jag inte bli förvånad.

Jag känner att detta blev ett otroligt deppigt inlägg, men jag skyller på vädret.

Hoppas inte att ni har snö där ni är!

 


I en killes huvud...

+  

Alla killar tänker såklart olika när det kommer till relationer och förhållanden, men hur ska man veta hur just den killen tänker? Finns det några samband? Jag har ingen aning...

I många killars huvuden finns bara sex. Enbart! Dessa killar tar iallafall inte jag så värst seriöst. Sen finns det dom som bara tänker smart och nu menar jag inte pluggisarna eller något sånt. Utan istället dom som tänker förnuftigt. Kan detta gynna mig? Sänka mig? Gör jag en bra "deal"?

Sen finns det killarna som inte bryr sig, går på känsla och hoppar utför stupet och hoppas att det finns en stor, mjuk matta där nere någonstans att landa i. En rak kille som visar vad han vill, är lojal och charmig. Detta är killen jag oftast brukar falla för.

Så, hur vet man egentligen att en kille är intresserad. Jag och en kompis har diskuterat saken, iof vilka tjejer har inte det? Det måste vara det ämne som har stört inflytande på alla tjejmiddagar här i världen. I vilket fall som helst tror vi att det är mycket enklare än vad vi egentligen föreställer oss att det ska vara.

Är killen intresserad så följer han dig hem efter en utekväll, han ringer dig på dagen för att bara få höra din röst och han får det att klicka mellan er, på ett eller annat sätt. He makes the magic happen!

I hope you like me too...


Doften som gud glömde!

+  

Alla har vi nog råkat ut för att vi har suttit på bussen och bara hoppats att ingen ska sätta sig bredvid oss (så svenskt!) och sen har ändå "olyckan" varit ute. Denna person sätter sig och vad händer? Det börjar stinka. Det spelar ingen roll om det är en tjej eller kille, svett eller perfym, det är inte trevlig! Oftast när man inte vill ha någon vid sin sida får man istället en stinkande. Vad är oddsen? Det är värst när det är killar/män tycker jag. Det är som om de många killar köper perfymen gud glömde! Då har vi inte ens nämt aftershaven! Måste man hälla en hel flaska perfym på sig på morgonen eller är det bara ett misstag?

Som ni kanske har listat ut så hände detta mig idag. Jag hade redan ont i huvudet när jag steg på bussen som en av de första på skolans hållplats och det kändes skönt att få sitta själv, men nej då! En kille sätter sig bredvid mig och han har på sig en perfym som är sådär skarp och stickig i näsan. Måste jag skriva att jag hade mer ont i huvudet efter det?



Inte okej!


Om att känna sig ensam

+  

Idag vaknade jag upp med världens härligaste kille vid min sida, men han behövde tyvärr gå ganska snart efter det och såklart var jag dum som inte följde med. Så hela dagen har gått åt till att plugga och att kommentera bloggar och till att känna mig allmänt ensam. Jag hör nog till en av dom få som inte ropar hurra när jag får vara ensam hemma en hel dag. Vissa tycker ju det är skönt, men jag känner mig bara ensam och jag tycker inte alls att det är kul.

Så vad ska man hitta på när man känner sig ensam? Skulle jag kunna få några tips. Jag sov faktiskt en stund mitt på dagen, inte bara för att jag var trött, utan också för att tiden skulle gå lite fortare. Förstår ni nu att jag aldrig skulle vilja bo själv? Så, ge mig gärna tips på vad man kan göra när man är själv!

Old me, goodbye!

+  



Ibland får man stanna upp och tänka efter, och ibland förstår man då att ens liv håller på att förändras totalt


Vart är världen på väg?

+  



Vart är världen på väg när man som 18-årig tjej inte kan gå ute själv på kvällen utan att bli överfallen eller i detta fallet MÖRDAD! Helt otroligt! Detta hände i Hjällbo här i Göteborg också vilket gör att det känns ännu mer absurt. 

Jag vill kunna känna mig såpass trygg att jag skulle kunna gå själv på natten och inte vara rädd för att bli överfallen, för i nuläget känner jag faktiskt inte så utan jag går inte gärna själv och åker helst inte tåg på natten själv heller, och då har samhället misslyckats enligt mig!
Hur tycker ni att vi ska hanskas med dessa problem?

Vill ni läsa artikeln kan ni gå in här!


Förändringarnas tid

+  

Det är faktiskt ganska otroligt hur mycket man förändras när man hittar någon som är så rätt för en som Marcus är för mig. Det finns liksom ingen tråkig stund med honom och att vissa av mina kompisar kanske inte gillar honom betyder inget. Av någon anledning spelar inget annat roll, än just det faktum att vi har varandra.

Jag tror faktiskt att det är många som känner som mig men jag tror inte att det är alla som förändras posetivt, eller jag vet att det är så. Det tycker jag är så synd! Jag tycker att ens partner ska göra att man växer i sig själv, inte tvärtom. Grejen är ju att dessa personer oftast tror att de har förändrats till det bättre, vilket gör det svårare om man nu skulle få för sig att berätta sanningen. Vilket ändå inte är så lätt.

Jag tycker att det är synd att personer försvinner. De förändras så mycket att derass förra "jag" inte finns mer´. Alls! De förändras så mycket att de helt ändrar sina värderingar, smak, tankesätt och moral. De förändras helt.

Jag sitter just i den situationen att jag inte vet om jag ska berätta det för en vän eller inte. Jag vet att det skulle såra henne men jag tror också att det skulle vara en tankeställare och hjälpa till på längre sikt. Kanske skulle det vara bättre att låte henne insé det själv och när hon väl gjort det stödja henne fullt ut då istället.

Vad tycker ni? Berätta eller inte?


Har ni tänkt på en sak...

+  

Alltid när man möter någon på gatan, alltså går åt olika håll, så blir det lite förvirrat. Ska man kolla på personen eller ska man inte. Jag brukar alltid kolla upp och kanske le om personen ifråga ser allmänt glad ut, dock är det många gånger dom inte svarar min blick utan flackar med blicken åt mitt håll och sen åt det andra. Vad gör att folk är så himla rädda att titta varann i ögonen?

Jag tittar alla i ögonen faktiskt men vissa har idén att de inte kan kolla någon som de inte känner riktigt väl i ögonen och det tycker jag är synd. Jag anser nämligen att det är genom ögonen man lär känna en människa. 

Vad tycker ni?  

Det här med vikt

+  

Jag kan verkligen bli så trött på att alla har en åsikt om vikt. Antingen tycker man att man inte ska banta eller så tycker man det, men det finns också dem som bara slänger ur sig åsikter. Det är dom jag har lessnat på. Jag har varit smal i hela mitt liv. Eftersom jag är väldigt kort och har höfter så tycker jag ändå att det funkar på mig. Dock strävar jag efter att gå upp nått kilo, detta brukar resultera i att jag går ner, 3-4.

Detta är verkligen ett problem för mig och jag får alltid kommentarerna: "Hur kan du vara så smal du som äter typ hela tiden?", "Du skulle behöva gå upp lite!". Svaren på dessa påståenden är: JAG VET! Jag vet att jag behöver gå upp lite för att må bra. Men det går inte!

Men så är det och jag ser ut såhär. Blir trött på att folk har så massa åsikter...

What goes around...

+  

Det finns ju förstås vissa själ till att jag inte skriver så mycket på bloggen som jag egentligen skulle vilja göra och de själen vill jag inte gå in på i detalj men det har att göra med folk i min omgivning och jag mår inte så psykiskt bra av det.

Jag har liksom lessnat nu! Jag orkar inte mer. Jag blir så himla frustrerad när folk bara är ute efter att klanka ner på andra, som att de skulle bli lyckligare och känna sig bättre för det, eller något. Visst det kommer alltid att finnas sådana människor, men alla har sin gräns och för ett tag sedan nåddes min gräns. Jag vill inte höra mer om hur illa man tycker om min pojkvän. Han är just det MIN. Inte någon annans! Det är jag som behöver trivas med honom.

Men det handlar i detta fallet inte bara om Marcus. Det handlar om flera saker som jag tycker är så låga att de inte fungerar i vardagliga samtal. Jag är (som ni hör) riktigt upprörd. Att det rör mig är en sak. Det kan jag ta. Men när jag vet att det rör andra och de inte vet om något. Det gör mig orolig för hur detta ska sluta. Det är ju inte jag som förlorar någonting. Det är inte jag som förlorar mina vänner...

Detta kanske är för mycket men jag var bara tvungen att få skriva av mig. Jag tänker på detta ofta och jag kan inte få det ut ur huvudet!

Sandra, du är min eldsjäl!♥


Redan höst?

+  

När jag gick från busshållplatsen på min väg hem idag så föll orangea löv ner till marken, är det så? Är det så att hösten REDAN är här? Eller i alla fall början av hösten. Jag tycker att den borde vänta lite! Jag tycker att vi ska ha det varmt och soligt lite till, jag har ju inte använt mina sandaletter tillräckligt!

Hur mycket jag än gillar att sitta i soffan med en filt, varm choklad, en mysig pojkvän och lyssna på regnet som smattrar på rutan samtidigt som man kollar på någon bra, romantisk film, så tycker jag att vi har haft en alldeles för kort sommar.

Jag vill ha sommar igen...


"Gå in på min blogg och anmäl dig nu!"

+  

Att nominera folk i diverse tävlingar har på senare tid blivit något av en fluga i bloggsammanhang. Visst kan det vara roligt att vara med i, och kanske t.o.m. anordna själv men nu när det har blivit en "grej" att ha det, så har nästan alla bloggar någon form av detta fenomen. Detta kan ju resultera att de flesta som hänger med, antingen kommer att ordna eller vara med i och t.o.m. vinna i någon av dessa tävlingar. Är det då speciellt att vinna? När tävlingar anordnas var eviga dag på olika håll och de resulterar i vinster och i publicitet. För det är det man vinner, publicitet. Jag trodde att det var det man skrev som var det viktiga. Bilder är roligt och tillsammans med text blir ju en blogg personlig. Men räcker det inte längre för att få upp läsarsiffrorna på sin blogg?

Idag är de mest kända bloggarna skrivna av unga (mesta dels) blonda tjejer med mycket pengar, som inte har några som helst fest restriktioner från föräldrarna och de gillar att provocera. Provokation är dessa bloggars förnamn. De provocerar varandra till smutskastning som såklart väcker uppmärksamhet! Det finns ju inget smaskigare än när tjejer bråkar med varann, och dessutom syns lite då och då tillsammans glatt posande på festbilder.

Idag är det inte lika lätt att få en populär och känd blogg som det var för några år sedan. Konkurrensen är så otroligt hård

Jag önskar kanske bara att det kom fram lite mer seriösa bloggar på bloggtoppen.


"Mobilbloggning"

+  

Nu ligger jag  här ute på familjens studsmatta och solar mig. Så sjukt  skönt väder måste jag säga! Detta skrivs på mobilen så när ni ser setta sitter jag vid en dator.

Jag kom att tänka på en sak. Alla vill vi bli sådär riktigt kära. Den där förblindade kärleken som alla talar om, men för att det ska hända tror jag att man måste släppa på alla gränser. Våga vara sig själv fullt ut. Man måste lita såpass mycket på sin partner att man verkligen inte tror att det någonsin ska ta slut, och därför våga släppa allt.
Vågar vi ta chansen att bli sårade?


(Utsikt)



Uppdatering: Nu blir det solning igen♥

...

+  

Fy för att bli sviken....

Att prata negativt om något så länge och sedan helt plötsligt ändra åsikt och göra precis detta som man så länge ogillat. Tycker det är riktigt dålig stil faktiskt!


Välkommen till denna blogg!

Linda, 22 år ifrån Göteborg. Jag studerar Digital Design och har just nu en projektanställning som webbutvecklare. Här i bloggen kommer ni få följa mig genom mina studier inom Digital Design för att nå fram till mina mål, att bli en fastanställd webbutvecklare.



+




RSS 2.0