Jag har som sagt tatuerat mig för inte så länge sedan (som du kan läsa om HÄR) och tänkte dela med mig av de tankar jag hade innan men även hur hela erfarenheten varit för mig.

 

Jag bestämde mig alltså för att tatuera mig och skrev ut referensbilder och pallrade mig dig, lite lätt skräckslagen. Jag har väldigt svårt för smärta och vissa säger ju att det gör så väldigt ont och vissa säger helt tvärt om, och jag brukar tycka att det är lättast att föreställa sig det värsta scenariot, för att senare bli positivt överraskad istället.

 

I alla fall, så går jag dit och får en tid om ca 3 veckor. Då började verkligen ångest för mig. Jag vet inte riktigt varför, men eftersom jag målar upp ett scenario där jag tror att jag skall dö, så är 3 veckor en väldigt kort tid (Haha  ja, jag vet att jag är knäpp!!). Jag har praktik under dessa veckor, jag hinner även fylla år och snart så kommer dagen D. Behöver jag säga att jag mådde ständigt illa och knappt kunde äta de sista dagarna? Och när jag skulle ta tåget in så mådde jag verkligen pyton, men samtidigt kände jag ju att jag så gärna ville få detta gjort.

 

Jag köpte med mig en chokladbit och en Cola, ifall jag skulle bli svimfärdig (HAHAHA) och gick dit. Jag tror att Linda, NoFearTattoo, kände av att jag var nervös för hon frågade om det var min första, men jag hade nog inte ens behövt svara.

 

Hon skissade upp den när jag var där och redan på skissen så älskade jag den, den var verkligen rätt!  Sedan förberedde hon allt och vi satte igång. Hon frågade om hon skulle testa en prick först för att jag skulle se hur det kändes, men jag sa bara kör, jag är sån. Jag måste pressa mig till saker som är läskiga annars blir det inte av.

Så vi körde på och ont gjorde det såklart, speciellt upp mot handen där huden är tunn och även på benen, men det var aldrig en smärta som jag inte kunde kontrollera. Samtidigt lyssnade jag både på tatuerarnas samtal med varann och på en ljudbok, lite från och till, vilket hjälpte mig att fokusera på något annat än smärtan. Jag tyckte också att det var bättre när jag tittade på vad hon gjorde istället för att titta bort. Det gjorde att jag kände mer kontroll och jag visste när det onda kom.

 

Om man skall beskriva smärtan så är det en lite brännande smärta. Om du testar att nypa dig så pass länge så att det gör ont till slut, på ett ställe där du har bränt dig i solen, kanske är en bra förklaring? Eller vad säger ni som har tatueringar?

 

Även om min första tatuering var lite smått traumatisk för mig är jag bara SÅ nöjd med den och jag kommer definitivt komma tillbaks till Linda och få mer gaddningar. De var otroligt trevliga på NoFearTattoo och jag hade nog inte kunnat valt ett bättre ställe till min första tatuering.

 

Jag vill uppmana er andra med tatueringar att skriva om er första erfarenhet. Vad hände när ni skulle gadda er för första gången? Var ni lika rädda som jag? (Går det??) Blev ni nöjda?

Länka gärna om ni skrivit ett liknande inlägg!