Mitt liv går i ett. Upp 8:45. Hatar frukost, så de skippar vi. Pluggar till 12. Lunch en halvtimme. Plugg till 18:00 då Andrew kommer hem och middagen är klar. Umgås med honom tills han ska sova. Punkt.

Vecka ut och vecka in och inga förändringar. Men varför ska jag egentligen sitta här och klaga? Jag har verkligen valt rätt utbildning och det mesta är roligt, men nu åker snart ytterligare en nära vän ut och ser vad världen har att erbjuda och vad gör jag? Jo, jag blir ju iof bättre på att programmera hemsidor och det är väl inte fel det heller, men längtar verkligen efter att resa jag med! Jag och Andrew kommer nog åka och hälsa på henne i London i vår.

Igår var hos henne igår och åt god middag, såg Idol och sa hejdå (om de inte blir en liten visit nästa vecka). Jag hoppas såklart på det!